Som ni kanske märkt är jag en ganska flitig användare av både graman och fast martingal. Från början var jag nog en såndär som tyckte att om man var tillräckligt duktig för att använda hjälptyglar hade man ingen användning av dem, och det stämmer ju på sätt och vis. Halsförlängaren har dock alltid haft en given plats i min sadelkammare haha, fråga inte varför..

Efter Gebs operation började jag på inrådan av veterinären rida honom med graman allt som oftast. Han behövde den där lilla hjälpen att våga komma ner i formen och sträcka ut ryggen. Eftersom han gått och spänt sig såpass länge hade han börjat försvara sig genom att dra upp huvudet och sänka ryggen så fort det blev lite jobbigt, och då blev ju ryggen värre och därmed kom han in i en ond cirkel. Med gramanens hjälp har jag fått en häst som vågar söka sig framåt och neråt och som numera kan balansera sig själv på ett bra sätt. Och framförallt kan jag rida honom på ett sätt som inte gör ont.

Men för att vara lite mer generell, jag har inget emot hjälptyglar. Så länge man vet vad man håller på med och har en plan! Som med allt annat, så länge man har en plan med det man gör så tycker jag att man ska köra på. Det behöver inte vara en bra plan, men man ska ha en tanke med det man gör och sen är  det upp till en själv. Det finns en hel del som säger att hjälptyglar och inspänningar bara är en genväg, men jag tror inte riktigt på det. Självklart är det inget som ska användas som substitut för bra ridning. Men kombinerat tror jag att man kan nå de mål man vill lite fortare med genomtänkt utrustning och med rätt hjälpmedel.