En fråga många, men inte tillräckligt, hästintresserade ställer sig är ju när man egentligen är redo för en egen häst. Det finns så otroligt många åsikter och svar på detta, egentligen är finns det nog heller inga rätt utan är så olika från fall till fall.

 

Det jag tycker är nog att man ska vända på frågan. När är omgivning redo för en häst? För hur välutbildad man själv är så behövar man alltid hjälp. Och även om man i princip inte kan något alls så klarar man sig långt på hjälp ifrån föräldrar, tränare och stallägare och -kompisar. 

 

Jag tror att börjar man ens tänka i banonrna att man skulle vilja ha en egen häst eller ponny, och sedan kommer fram till att det är en hel del saker som man inte vet än. Då tror jag att man är på rätt väg. För när man vet vad det är man inte vet, först då kan man gå vidare och lära sig något. Om man tror att man kan allt och är helt redo, då är man oftast långt ifrån klar. 

 

Bara genom att inse sina egna begränsningar har man nog kommit en bra bit på vägen. För jag tycker faktiskt att man behöver nog inte kunna speciellt mycket, så länge intresset att lära sig mer, för att ha en egen häst. Jag tror att man kan lära sig det mesta på vägen. Så länge man har någon där som stöttar en och hjälper till. 

 

För ifall man bara vill ha en ponny för kul, rida i skogen och egentligen inte har så stora ambitioner utom att ha ett eget djur att älska och ta hand om. Då behöver man ju faktiskt inte kunna så mycket mer än att ge hästen ett bra liv, genom att ge den rätt motion, rätt mat, förebygga skador och ta hand om de som uppstår. Svårare än så är det inte. 

 

Så, summan av alltihopa. Jag tror att man är redo så fort man insett att man egentligen inte är det, och har hjälp med de punkter man brister på. Bara man vill så kan man. Så enkelt är det.